Ledare Efter förra årets sommar var klimatdebatten (om uttrycket tillåts) så upphettad att det rentav kan ha räddat Miljöpartiet kvar i riksdagen. Årets mer typiskt tråksvenska sommar har inte varit lika lätt att profitera på, men tack och lov (om man vågar säga så) har rekordvarme istället drabbat delar av kontinenten, med temperaturer på över 40 grader i bland annat Paris.

Det duger alltså fortfarande att varna för apokalypsen!

Eller åtminstone hade det kunnat vara så, om det inte varit för att en (seriös!) vetenskaplig studie i tidskriften Environmental Research Letters påvisar något helt annat.

Studien bygger på en noggrann studie av klimatet i Europa de senaste 1200 åren. Och i det ljuset är årets europeiska torka inte något märkligt. Den är tvärtom synnerligen normal. Även om klimatet i stort varierat mycket under seklerna, har det alltid varit vanligt med varma och torra sommarmånader i Sydeuropa. Ungefär som vi nog också föreställt oss att det varit och är.

Förra årets svenska sommar var då mer exceptionell. Men den säger inte mycket om mänsklig uppvärmning och varmare klimat. För om gängse klimatteorier stämmer väntar inte torrare väder framöver, utan tvärtom mer nederbörd i Nordeuropa.

I dubbel mening framstår därmed förra årets klimathysteriska debatt som idiotisk. Dels går det inte att ta vädret under enskilda månader som intäkt för att klimatet blir varmare, dels skulle i så fall sommaren 2018 snarare motsäga teorier om global uppvärmning.

Naturligtvis gäller också det motsatta. Det vill säga, det går inte att ta exempelvis årets mer normalsvenska sommar som intäkt för att det inte skulle existera någon uppvärmning. Det råder därtill bred vetenskaplig enighet om att bland annat koldioxidutsläpp påverkar klimatet – samtidigt som Europa med betydande variationer successivt blivit varmare sedan 1600-talet. Det finns i sig ingen anledning att tro att denna naturliga uppvärmning avbrutits på grund av industrialiseringen. Däremot kan naturlig och mänsklig verksamhet naturligtvis förstärka varandra med potentiellt långtgående konsekvenser.

Det sägs att vi bör lyssna på vetenskapen. Därför finns det goda skäl att ta hotet från mänskliga utsläpp av växthusgaser på största allvar och inte haka upp sig på enskilda anomalier som tycks motsätta gängse teorier. Men också att se upp för missbruk av klimathotet av politiska skäl. Också medierna har i stort anledning till viss självrannsakan. Vissa tycker det är bra om vi drabbas av panik. Men en mera vuxen attityd är att lugnt men bestämt och allvarligt ta sig an problemen.