Få har nog undgått hur skolor och förskolor i Valdemarsvik hölls stängda under torsdagen. Händelsen blev snabbt en riksnyhet efter att någon (eller möjligen några) skickat brev till flera skolor, där barnen hotats till livet. Enligt uppgifter i Aftonbladet ska breven vara likalydande och bland annat innehålla uppgifter om att "vi är beväpnade".

Kommunen agerade snabbt och bestämde sig för att stänga alla skolor. Men beslutet fattades utan någon polisiär rekommendation. Polisen kritiserar visserligen inte stängningarna, men man kan förstås fråga sig om kommunen har överreagerat. Hur allvarligt är egentligen hotet?

"Vi betraktar dock innehållet som olaga hot. Att formulera ett hot på det här sättet är ett allvarligt brott" enligt Polisens presstalesperson Thomas Agnevik. Däremot anser Polisen inte att det, hoten till trots, föreligger någon överhängande risk för att någon ska försöka tillämpa våld.

 

Man kan förstås tycka att det är bättre att ta det säkra för det osäkra, men man får inte heller glömma att människor kan bli oroliga lite grand i onödan och att man också riskerar en devalveringseffekt. Det är inte ovanligt med mer eller mindre oseriösa hot, ibland med psykiskt sjuka personer som avsändare.

Hur man än gör riskerar det alltså att bli fel, men givet omständigheterna framstår ändå kommunens agerande som om inte självklart, så åtminstone naturligt. Det är trots allt också ovanligt att just så allvarliga hot riktas mot någon, i detta fall till råga på allt barn. Under sådana omständigheter finns det inte något som heter att chansa.

Det kommunen kan lära av det inträffade, är att det borde vara lättare för oroliga att komma i kontakt med kommunen. Annars förefaller beredskapen ha fungerat hyggligt. Utvärdering lär följa.

 

Förhoppningsvis finns det inte någon vidare substans bakom hoten, men även om detta skulle vara fallet – att det aldrig funnits någon förmåga eller ens vilja att verkställa dem – är det ändå inte några tomma hot. Vi lever dessutom i en tid med terrorism och grov brottslighet, bomber som exploderar i våra städer och livsfarliga enskilda vettvillingar. Vår vardag riskerar att slås i spillror och inte ens i vanligtvis lugna orter som exempelvis just Valdemarsvik, går det att ta tryggheten för självklar.

Just därför måste inte bara alla hot tas på stort allvar, samhället måste också slå till med maximal styrka mot hotens avsändare. Det innebär först och främst att polisen får tillräckliga resurser att utreda brotten, för det andra att lagstiftningen är tillräckligt skarp. Grovt olaga hot är inget att bagatellisera, även om det "bara" skulle handla om substanslösa dito, inte ens om hoten framförts i affekt. Hårda straff ger en avskräckande effekt.

I den mån det rör sig om psykiskt sjuka personer, måste förstås samhället också hantera dessa. Psykvården måste fungera väl. Personer som uppträder grovt hotfullt mot som omgivningen måste kunna hanteras, det ska finnas rimliga legala förutsättningar att hålla sådana personer inlåsta för deras egen, men framför allt andras säkerhet.

 

Under torsdagen förstärkte Polisen sin fysiska närvaro i Valdemarsvik. Inte för att det fanns någon given hotbild att agera mot, utan för att trycka tillbaka den naturliga oro som följt på hoten mot skolbarn. Man bör inte underskatta den trygghet som blotta närvaron av poliser på gator och torg skapar, inte minst i mindre orter på landsbygden.