Krönika Med murar av gråsten reser sig kapellet på Västra Gärsholmen i Sankt Anna skärgård. Capella Ecumenica är ett av få sentida exempel på verkligt stenhusbygganade i vår trakt. Men så ville dess skapare Hilding Bielkhammar bygga något beständigt.

Att resa kapellets väldiga väggar måste samtidigt har varit ett hiskeligt slit. På hösten år 1958 började Bielkhammar, med familj och vänner, bära gråsten från öns stränder upp till den utvalda platsen. De metertjocka murarna uppfördes utan tekniska hjälpmedel. Förlagan var Sankt Anna gamla kyrka, med anor från 1300-talet.

Symboliken är stark. Den som bygger hus med tjocka stenmurar gör det för generationer.

I alla tider har stenhus signalerat välstånd och långsiktighet. När Johan III byggde ett hus vid ån i Söderköping på 1570-talet uppfördes det i sten.

Kungen vill få stadens borgare att ta efter materialvalet och lockade med 12 års skattebefrielse. Sten är brandsäkert, men signalerar också framåtanda. Den som uppför ett stenhus binder sig till platsen under lång tid, även efter sin död. Att bygga beständiga hus är en investering för generationer.

Det är därför knappast förvånande att de superrika runt sekelskiftet 1900 beställde praktfulla bostäder i sten. De hade idéer om att efterföljande släktled skulle fortsätta att förvalta skapelserna, precis som i riddarsagorna. Några sådana anläggningar är Tjolöholms slott på västkusten och Teleborgs slott utanför Växjö.

Ett mer närliggande exempel från tidigt 1900-tal är Krusenhofs herrgård på Malmölandet, som numera ägs och missköts av Norrköpings kommun. Krusenhofs huvudbyggnad i tre våningar uppfördes efter ritningar av stjärnarkitekten Ivar Tengbom. Nu gapar salarna tomma och industrin tar över markerna.

De snabbt och troligtvis billigt byggda lagerlokaler som poppar upp på Krusenhofs marker blir en passande kontrast till hur hus planeras i dag. För det är inte bara lager som ska vara enkla. Inte heller många av dagens bostäder och kontor är skapade för ett längre liv. När de är omoderna, avskrivna och färgen flagnar kan de rivas. Forskare från KTH har varnat för att det till och med byggs sämre i dag än under det bespottade miljonprogrammet. Nuförtiden är materialvalen ofta dåliga och underhållsbehovet slår till redan efter ett tiotal år.

Inte ens skolorna uppförs för att hålla. Det är inga bastioner för bildning som eftersträvas, i stället yteffektiva standardlösningar som kommer med plastmatta. Moduler och baracker är tidens melodi.

Samtidigt finns det stora fördelar med dagens smarta moduler och snabba byggnadslösningar, i form av baracker. Alternativet är ofta sämre. Dessa byggnadstyper är praktiska och billiga sätt för att få fram bra lokaler. Däremot är alla dessa husprojekt hopplöst kortsiktiga.

Det är också i tidsperspektivet som det skaver lite kring dagens stadsbyggnad. Varför tänker vi inte mer som dem som en gång byggde i gråsten?

Kanske är det naivt, som i riddarsagorna, men jag önskar att vi byggde mer i sten. Hoppfulla människor med drömmar och ambitioner – inte bara för sig själva utan för efterföljande generationer – har alltid uppfört hus i sten.