Ledarkrönika I likhet med många andra är inrikesminister Mikael Damberg (S) upprörd över de senaste sprägningarna och skottlossningarna, framför allt den senaste dödsskjutningen i Malmö. Damberg varnar för att våldet inte får bli en ny normalitet, men aviserar också diverse satsningar och påpekar bland annat att ”vi ger nu tullen ytterligare befogenheter att komma åt de här vapnen”.

Det är faktiskt så nära öppet hyckleri det går att komma.

För även om det är sant att polis och tull i långsamt takt både får ökade resurser och ökat lagutrymme att verka inom, framstår dessa satsningar som helt otillräckliga ställt mot utvecklingen. Kort sagt är det för lite för sent. Dagens eventuella insatser kommer inte att bära frukt förrän om flera år – och riskerar då att framstå som fortsatt otillräckliga.

Så går det med en regering vid makten som tidigare delvis präglats av vänsterflummiga åsikter kring våldets natur, som ofta bortsett från detsamma (åtminstone i den stund det varit invandrarrelaterat) och som bara tillfört nya resurser när det politiska trycket utifrån blivit allt för starkt.

”Oacceptabalt” säger statsminister Stefan Löfven – än en gång. Den dåvarande ledarskribenten på Svenska Dagbladet Per Gudmundson konstaterade att Löfven bara under 2017 hade använt uttrycket hela 21 gånger. Allt är med andra ord som det brukar. Regeringen från statsministern och ner uttalar sina besvärjelser – när i själva verket den våldets normalisering som Damberg varnar för tillåts pågå.

Som av en tillfällighet infaller de senaste våldsyttringarna samtidigt som polisens bristande gränskontroller, liksom tullens omöjliga arbetssituation, åter uppmärksammas. ”Vi gör mest insatser där vi anser att hotbilden är störst och där vi tror på mest resultat” säger till exempel chefen för Tullverkets brottsbekämpning Lars Kristoffersson lakoniskt (SvD 26/8). Man gör helt enkelt sitt bästa, men är alldeles för få – 450 tulltjänstemän ska bevaka gränsen från Trelleborg till Haparanda. Inte konstigt att vapensmugglingen är i stort sett oförändrad. Brott lönar sig helt enkelt alldeles för ofta.

Samtidigt som högskattelandet Sverige står inför en ny lågkonjunktur fallerar statens ansvar för såväl inre som yttre säkerhet och i Rosenbad tycks den politiska viljan saknas bortom de dagen aktuella slagorden. Det är djupt oroande. På riktigt.