Ledare Moderatledaren Ulf Kristersson talade på måndagskvällen i ett sommarskönt Almedalen. I Kristersson var det en statsministerkandidat som äntrade scenen.

Som det anstår en politiker med stora anspråk var det först utblickar: Sverige behöver världen, mer än världen behöver Sverige. Landet behöver rustas. Banden med EU måste knytas om. Fram med skoltyskan! Världen susade förbi.

Bäst var Kristersson när han talade om Sverige som möjligheternas land – ett land där vad du gör och var du är på väg är viktigare än varifrån du kommer. Som så många gånger tidigare återkom Kristersson till tankarna från partiets idéprogram från år 1997, Land för hoppfulla.

Kristersson levererar också ett gott exempel på hur integrationen kan fungera – vad det svenska löftet borde vara. Han berättar om eleven som blev lärare, som blev rektor, som blev årets svensk. Det handlar om Hamid Zafar – som blev rikskänd under sin tid som rektor på Sjumilaskolan i Biskopsgården i Göteborg. Att Zafar sitter längst fram i publiken är ett snyggt grepp.

Sedan berättar Kristersson med oro om hur skolan inte längre är en plats för klassresor. Om ett samhälle där skjutningarna och sprängningarna blir allt fler. Kristersson rör sig mellan hopp och förtvivlan.

Men när M-ledaren övergår till att tala om elbrist och klimatpolitik saknas den glöd som finns när han beskriver möjligheternas land. Det märks vad Ulf Kristerssons politiska kall är. Han återkommer ofta till faran med ett utanförskap som går i arv.

I visionen om ett land för hoppfulla har Moderaterna en stark berättelse om Sverige i framtiden. Det är någorlunda unikt i svensk politik.

Däremot lyckas inte Ulf Kristersson på ett övertygande sätt beskriva vägen till visionen. Moderaterna behöver helt enkelt slipa på sin provisoriska utopi, vilket är ett begrepp myntat av den socialdemokratiske politikern Ernst Wigforss. En provisorisk utopi ska vara steget mellan partiets vision och den konkreta politiken.

Kanske behöver även de kortsiktiga konkreta förslagen utvecklas. Inför Moderaternas dag i Almedalen önskade sig Norrköpings oppositionsråd Sophia Jarl (M) att partiledaren skulle staka ut vägen framåt, särskilt för att möta problemen i landets kommuner. I en debattartikel i NT (1/7) lade hon fram krav på arbetsmarknadspolitiska åtgärder och skärpningar kring nyanländas rätt till kommunala bostäder. Och M bör nog ägna kraft åt den kommunala verklighet som Jarl beskriver.

Ulf Kristersson har visionen klar. Men vägen dit behöver konkretiseras.