Ledarkrönika I skuggan av årets rötmånadshistoria – de lätt tragikomiska skriverierna kring rättegången mot Asap Rocky – har ett annat åtal väckts. Men i den historien saknas eventuell komik. Förre landsbygdsministern med mera Eskil Erlandsson (C) åtalas för tre fall av sexuella ofredanden 2016-2018. Samtliga fall är kända sedan tidigare, det handlar om moderata riksdagsledamöter som utsatts för oönskade sexuella närmanden.

Erlandsson tvingades ju lämna riksdagen efter påtryckningar från det egna partiet – och detta i sin tur efter påtryckningar från Moderaterna. Mycket av vad som inträffat är redan känt, men om detta också leder till fällande domar återstår förstås att se. Det är skillnad på olämpligt och brottsligt uppträdande, dessutom måste det senare bevisas. Fram till dess bör Erlandsson precis som vem som helst betraktas som oskyldig. Alltså oskyldig till brott, inte till att i dagligt tal uppträtt som en närmast karikerad mansgris.

Naturligtvis är det en personlig tragedi. Erlandsson var ett framgångsrik statsråd, med en folklig framtoning som gick hem i stugorna. Det gör också den politiska epilogen så sorglig.

Men dessutom har vi flera brottsoffer, som i redan ofta pressande offentliga miljöer tvingats genomlida otrevliga situationer. Vi har också att göra med ett parti som tog ganska god tid på sig att på allvar ta tag i Erlandssons uppträdande. I våras menade Annie Lööf att man redan förra hösten började övertala honom att lämna riksdagen, vilket först fick effekt när historien blev offentlig. I stora drag finns det inga skäl att misstro Lööf, men man kan nog ändå tycka att Centern kunde agerat lite mer resolut och till exempel hotat med uteslutning ur partiet i den stund han inte omedelbart lämnade riksdagen.

Till detta kommer nu Erlandsson egna uppgifter (enligt expressen.se). Erlandsson antyder att anklagelserna med honom skulle hänga samman med hans eget stöd till Stefan Löfvens statsministerkandidatur, med åtföljande partipolitisk irritation mellan Centern och Moderaterna! Det är ju rent ut sagt idiotiskt och ytterligare ett uttryck för den självförnedring Erlandsson utsätter sig själv för.

Finns det något gott att säga om händelserna, är det kanske ändå att #metoo trots allt har fått betydelse. Män med makt kan inte längre ta för sig hur som helst.