En kanalfråga för fler än fiskar

Det är begripligt om människor upprörs över fiskarna som lämnas att dö i Göta kanalen. Att inte göra något är en dålig lösning.

När Göta kanal töms hinner inte alla fiskar ut.

När Göta kanal töms hinner inte alla fiskar ut.

Foto: Zenaida Hadzimahovic

Ledare2019-10-17 05:00
Detta är en ledare. NT:s ledarsida är moderat.

Som det går att läsa på nt.se är det inte alla fiskar som följer med vattnet när Göta kanal töms. Vissa blir kvar i krympande, alltmer syrefattiga pölar och går kvävningsdöden till mötes.

Prästen Magnus Fröhler i Vreta Kloster församling uppmärksammade situationen efter att hans barn blivit upprörda.

Vid tillfället var det inte heller någon enstaka fisk det rörde sig om, utan ett 20-tal gäddor och än fler aborrar som kippade efter syre vid ytan.

Enligt Kanalbolaget är detta varken nytt eller konstigt, möjligen beklagansvärt men – av ekonomiska skäl – inte mycket att göra något åt. Alla fiskar hinner helt enkelt inte ut, men det rör sig trots allt bara om ett relativt fåtal, sett i relation till den totala populationen.

Det är ett lika begripligt som tyvärr tveksamt svar. Vad som står på spel är mer än fiskarnas välbefinnande.

Av reaktioner på Facebook kan man förstå att fler än få är upprörda. Spontant kan nog de flesta finna det olustigt att låta fisken dö utan åtgärd (även om de förvisso också blir föda för andra djur). Man kan misstänka att många barn blir särskilt ledsna och det är nog en reaktion att ta på visst allvar.

Om vi inte vill ha fler Greta Thunberg som riktar anklagande finger mot vuxenvärlden i en inte alltför avlägsen framtid.

Eventuella åtgärder måste befinnas inom rimlighetens gränser och att Kanalbolaget (eller någon annan) skulle ha möjligheter och resurser att rädda precis alla fiskar är förstås ganska orealistiskt. Det kan alla hålla med honom, säkert också de som finner situationen särskilt olustig.

Men därifrån till att göra precis ingenting är det ändå en bit att gå. Säkerligen oavsiktligt framstår därför Kanalbolagets svar gärna som både arrogant och en smula hänsynslöst.

Att låta fiskar dö på det sätt som sker är nämligen ett inslag som kan få negativa effekter på andra sätt. Det kan nämligen skapa förråande effekter, om det tycks kvitta huruvida djur far illa. Förvisso är det inte något större samhällsproblem – fast detsamma skulle man kunna säga om, förslagsvis, klotter eller andra exempel på smärre skadegörelse.

Och om barn tar illa vid sig kan det som sagt få framtida konsekvenser när generationerna växer upp. Också för Göta kanals framtid.