Annie Lööfs (C) besked efter beslutet på Centerstämman i Karlstad den gångna helgen var föga hoppingivande. Partiet må ha beslutat att verka för att förbjuda manlig omskärelse, men, försäkrade partiledaren, det är inget som partiledningen kommer att efterleva.

Få torde lugnas av detta besked. Beslutet ligger i linje med en det ungdomliga oförståndets liberalism som präglar partiet i dess senaste inkarnation. Det är ingen slump att Lööf själv krävde samma förbud i en riksdagsmotion 2007. Med denna sorts liberalism följer påfallande ofta också ett förakt mot religion, särskilt i praktiska spörsmål. I den mån religion alls anses rumsrent är det som en intellektuell övning. Men såväl tro som religionsfrihet omfattar många fysiska uttryck.

För judar är den manliga omskärelsen ett tecken på förbundet mellan Gud och Abraham. Omskärelsen är alltså en manifestation av tron på judarna som Guds särskilt utvalda folk. Alla judar omskär inte sina barn, men det är en väldigt liten andel som avstår. För de flesta uppfattas det inte som ett alternativ. 

 

Ett förbud skulle, vilket även Judiska centralrådet har påpekat, således omöjliggöra för judar att leva och praktisera sin religion i Sverige. Ingreppet är även vanligt i många muslimska grupper även om det saknas ett entydigt centralt påbud. Det är sannolikt att många ingrepp ändå skulle utföras trots ett förbud, dock i mindre lämpliga miljöer.

Frågan är vad Centern anser sig ha att vinna på detta tilltag. Möjligen är det blott ett utslag av en oreflekterad logisk övning. Alla påtvingade kroppsliga ingrepp är av ondo och bör därför förbjudas. Ett slags frihetsfråga i förnuftets namn helt enkelt. Ett sådant krav skulle dock ha mer tyngd om det fördes fram av omskurna män, så är dock inte fallet. Någon sådan rörelse förefaller inte finnas.

Beslutet innebär också att C tappar trovärdighet i sin positionering mot Sverigedemokraterna. Respekten för minoriteter var inte så djup som partiet velat ge sken av. I stället är C nu ett hot mot judiskt liv i Sverige. Garanten för att hotet inte verkställs är partiledningens goda vilja. Men C är ett parti som med viss frekvens drabbas av kraftiga ideologiska krampanfall vars riktningar är svåra att förutse vilket minskar värdet av en sådan försäkran.

 

Givetvis förstod Centerstämman vad den röstade igenom. Det är också problemet för Annie Lööf och partistyrelsen, och det måste hanteras.