Ledare Som kommun kan man säga att Norrköping lever som man lär. Arbetslösheten är hög och många är beroende av stöd från det allmänna för sin utkomst. Och Norrköping lever i sin tur också på bidrag – från staten. Något makthavarna helst inte vill låtsas om.

Ovilja att erkänna hårda fakta är emellertid en sak, en annan att skryta med framgångar grundade på dopad träning. Nyligen konstaterade Kvartetten glatt att Norrköping förra året noterade ett överskott på över 200 miljoner kronor (eller rättare sagt knappt 200, enligt SKL:s neutrala siffror). Oppositionsrådet Sophia Jarl (M) surnade till och tyckte inte att det fanns någon anledning att skryta så ohämmat, när kommunen samtidigt var så dålig på måluppfyllelse. Vissa tyckte nog att hennes kommentarer var väl syrliga. Kanske finns det skäl att inte bara kritisera Kvartetten, utan också den moderata oppositionen?

Fast i så fall beror det på en enda sak. Att Jarl kanske är för mjuk i sin opposition.

Ty förra årets överskott är i själva verket ett underskott. Norrköping fick förra året nästan 1 400 miljoner i statsbidrag. Utan dessa bidrag hade det kommunala överskottet i själva verket varit ett underskott på nästan 1 200 miljoner. Enkel matematik. Men ack så lätt att glömma bort i den dagspolitiska debatten.

I det ljuset blir förstås vinsten på 200 miljoner inte så mycket att skryta över. Däremot framstår olika tillkortakommanden som desto mer framträngande. Och detta i en situation där kommunen till råga på allt höjt skatten under mandatperioden.

I själva verket finns det skäl att känna viss oro inför framtiden. Norrköpings bidragsberoende har grundats i det kommunala skatteutjämningssystemet, som numera ifrågasätts allt oftare. Det lär inte försvinna, men knappast heller kvarstå i nuvarande modell. Att stora kommuner som Norrköping med hyggliga demografiska förutsättningar ska leva på omfördelade bidrag från andra kommuner är i längden inte rimligt.

Sedan är det sin sak att det går att förstå kommunalrådet Lars Stjernkvists (S) missnöje med att flyktingmottagandet blivit så dyrt för Norrköping, medan andra kommuner undviker att ta emot nästan några flyktingar alls. Men det är en debatt som är senkommen. Ännu för några år sedan var det nästan tabu i samhällsdebatten att diskutera flyktingmottagande i termer av nettokostnader – och då tycker förmodligen många i andra kommuner att i Norrköping får vi stå ut med att ligga i den säng vi själva bäddat.

Norrköping var länge Sveriges fjärde största stad. Numera är vi faktiskt Sveriges tredje största! Men bara sett i totala summor bidragsstöd. Den pallplatsen hade vi gott kunnat vara utan.