För omkring tio år sedan satt en rysk vän och jag på ett fik i Moskva när han plötsligt frågade:

– Tror du det är sant att USA landat på månen?

Jag sa att det trodde jag och undrade hur han själv såg på saken. Min vän svarade med tvekan i rösten att USA nog hade varit på månen, fast helt säker var han inte.

För mig var det förvånande. Det här var en både klok och trevlig person. Att inte tro på månlandningen såg jag som något i stil med att hävda att jorden är platt.

Men får man tro en opinionsundersökning som gjordes förra året så är det hela 57 procent av ryssarna som tror att månlandningen inte skett på riktigt. 2015 började en rysk bloggare samla in pengar för att skicka mikrosatelliter till månen. Tanken är att dessa ska fotografera de platser USA säger sig ha varit på för att en gång för alla få klarhet i frågan.

Det är inte helt lätt att förstå varför den här misstron är så spridd i Ryssland, men kanske har det att göra med att när det gäller rymdfart verkar resten av världen bara minnas USA:s bedrifter. När månlandningens 50-årsjubileum nyligen uppmärksammades ägnade SVT en hel kväll åt hyllningar.

Men under en period var Sovjetunionen både först och bäst. Det var de som skickade ut den första människan i rymden, de gjorde den första rymdpromenaden, ja de hade också den första kvinnan i rymden. Men det uppmärksammar resten av världen nästan inte alls. SVT kommer inte ha helkvällar för att minnas Jurij Gagarin.

I Ryssland är det annorlunda. Där är få hjältar större än Gagarin. Den 12 april firar man kosmonautdagen eftersom det var det datumet 1961 som Jurij Gagarin kretsade ett varv runt jorden. Gagarin är för övrigt närvarande på många platser, till exempel heter KHL:s stora hockeyturnering Gagarin kup. På senare tid har det gjorts sevärda storbudgetfilmer om Gagarins rymdfärd och om Aleksej Leonovs rymdpromenad.

Faktum är att Sovjetunionen var först inte bara med människor i rymden, utan också med djur. Här är minnet lite selektivt. Medan resten av världen minns Lajka, den första hunden i rymden, är de stora hjältarna i Ryssland hundarna Strelka och Belka. Troligen för att de, till skillnad från Lajka, återvände levande till jorden. Det har gjorts tecknade filmer om dem och för den som vill se Strelka och Belka på riktigt finns de uppstoppade på det utmärkta Kosmonautmuseet i Moskva.

Förutom att vara enastående tekniska bedrifter, så är förstås både de amerikanska och sovjetiska rymdresorna propagandanummer. Så kanske är det ganska naturligt att respektive land vårdar minnet av de egna framgångarna.

David Isaksson skriver krönikor och artiklar från Moskva. Han är uppvuxen i Norrköping. Han nås via davidisak@gmail.com