Insändare Vem vill ha ett arbete där man arbetar 13.30–21.45 och börjar 06.45 dagen efter? Vem vill ha ett jobb där ersättningen för att arbeta julaftonskvällen ligger på knappt hundra kronor? Vem vill ha ett jobb där du får 30 minuters lunchrast, i bästa fall? Vem vill ha ett jobb där man gör olämpliga lyft och förflyttningar för att fem minuter är för lång tid att vänta på sin kollega? Vem vill ha ett jobb där man inser när man stämplar ut 15.45 att man inte kissat sedan 05.30? Vem vill ha ett jobb där man får minst två sms om dagen om att det fattas personal och kan någon jobba 6.45-21.45? Vem vill ha ett arbete där man skickar hem patienter som man vet inte kommer klara sig hemma, för att få loss vårdplatsen i förhoppningsvis fler än två dagar innan patienten kommer in igen? Vem vill ha ett arbete där man inte har patientens bästa i fokus utan riskerar patientsäkerheten dagligen, flera gånger per dag?

Vem vill ha detta arbete där man misshandlar sin kropp och psyke till den milda grad att man inte är en bra förälder, livskamrat eller person för att man inte orkar? Att man gråter, har ont i magen när man tänker på jobbet, inte kan sova för att man är orolig att man missat något?

Det är denna annonstext Region Östergötland bör ha för att rekrytera sjuksköterskor till slutenvården, för detta är verkligheten.

Vad är lösningen? Svaret är inte karriärvägar, möjligtvis på en fungerande enhet där sjuksköterskor stannar i mer än 1–3 år. För oss andra där de flesta arbetat mellan 3 månader och 1,5 år behövs lägre veckoarbetstid för tid till mer återhämtning. Det skulle behövas en dräglig arbetsmiljö där man inte behöver tumma på toalettpauser eller luncher för att hinna med arbetsuppgifterna. Det skulle behövas bättre ob-ersättning och högre löner för att överhuvudtaget motivera sig att gå till jobbet. För vem vill ha ovan nämnda arbetsbeskrivning och hälsa samt en lön på 29 700 kronor efter nästan tio år i yrket?