Insändare Norrköpings kommun har spenderat 35 000 kronor på förskolan. Jippi! En liten satsning på våra barns arbetsmiljö, tänker kanske några. Men nej. Inte den här gången heller ...

Digitala armband till barnen för att ha koll på var barnen befinner sig när man går på utflykt. Inte fler pedagoger, inte mindre barngrupper, inte mer planeringstid, ingen kompetensutveckling.

Diskussionen kring denna nyhet rasar i dagsläget för fullt på sociala medier bland landets pedagogiska personal och framför allt inom Förskoleupproret där majoriteten av kommentarerna är upprörda och förfärade.

Hur långt ska det gå?

Har kommunen överhuvudtaget tillfrågat oss som faktiskt ska arbeta med detta?

Har rektorer tillfrågats och godkänt detta? Föräldrarna till de berörda barnen?

Har det gjorts någon riskanalys på detta nya ”arbetsverktyg”? Hur ska detta förklaras för barnen? De barn som inte vill använda armbandet? Barnens integritet?

Vilken tid ska pedagoger använda från sin redan fullspäckade arbetsdag med för mycket barn och för lite personal?

Hur ska det utvärderas?

Norrköpings kommun ligger i bottenträsket av Lärarförbundets årliga undersökning av förskolans mående och några digitala armband lär knappast lösa det problemet. Norrköpings skola ligger dessutom med en budget som är extremt belastad och inte alls i balans och även om detta är en liten peng i jämförelse är det pengar som skulle kunna ha använts på något som vi som pedagoger faktiskt är i behov av. Det är tragiskt att vi som jobbar i den dagliga verksamheten ännu en gång inte blir tillfrågade vad vi behöver till vår verksamhet.

Om ni vill satsa på något Norrköpings kommun, så se istället till att det finns tillräckligt många pedagoger till de barn som ska gå på utflykt. Pedagoger som väcker nyfikenhet, utbildar och utmanar barnen så fort barnen kommer med en pinne såväl som en skalbagge. För det kan inga digitala verktyg i världen ta över.

Emma Storm

förskollärare i Norrköping och medlem i Förskoleupproret