Insändare Ledningen för vuxenutbildningen och personalkontoret i Norrköpings kommun har inom loppet av drygt ett år genomdrivit drastiska förändringar av lärarnas arbetstider. Från frihet under ansvar till hårt reglerad och strikt kontrollerad närvarokontroll av lärarpersonalen. Att minska frihet och flexibilitet, som ledningen väljer att göra, går helt emot utvecklingen på övriga arbetsmarknaden.

Det startade när ledningen, påhejade av personalkontoret, genomdrev 40-timmarsvecka trots stora protester från personalgruppen. Följden blev att personalomsättningen inom Komvux når nivåer den aldrig tidigare varit i närheten av. Många av oss kände oss helt överkörda och våra argument om alternativa lösningar beaktades inte.

Nästa steg, som för egen del får till följd att arbetsglädjen når botten, är införandet av stämpelklockor, eller som det i dag kallas ”Kom&Gå”-system.

Jag har arbetat som lärare i Norrköpings kommun sedan 1988. Jag har haft förmånen att undervisa människor från 6 till 55 år, barn från välbärgade familjer, ungdomar med missbruksproblem och vuxna som får möjligheten att reparera det skolan tidigare misslyckats med. Jag har valt att arbeta i Norrköpings kommun trots det låga löneläget i förhållande till grannkommuner. Inte en dag har jag ångrat mitt yrkesval. Jag hade tur som till slut hamnade rätt. Jag vet att jag och mina kollegor gör och har gjort skillnad för enskilda individer, men också för vårt samhälle.

De förändringar som Norrköpings kommun nu genomför inom vuxenutbildningen innebär att många av oss som arbetar där förlorat arbetsglädjen och enbart upplever oss kontrollerade. Jag är övertygad om att Norrköpings kommun kommer att hamna ännu längre ner på listan över tänkbara arbetsgivare för utbildade lärare, som redan är en bristvara.

Att kontrollera och begränsa lärares möjlighet att vara kreativa till tidsramar, är inte vägen till att göra Norrköpings kommun till en attraktiv arbetsgivare. Fria människor gör alltid ett bättre jobb. Eller som Lärarnas Riksförbunds tidigare förbundsordförande Metta Fjelkner tydligt skrev 2010: ”Den som väljer läraryrket måste tilltros förmåga att använda sin tid på bästa sätt för att vi ska kunna höja resultaten i skolan. Att då införa stämpelklockan är inte framtiden, utan en gammalmodig syn på hur arbetstiden ska hanteras”.