Insändare Ett reportage om vargars etablering i nordvästra delen av Östergötland har skapat stor oro hos boende. Sedan ett par år har en ensam varg nu hittat en partner och sannolikt mynnar det i att ytterligare vargar stryker omkring i skogarna. Denna etablering verkar ha högsta prioritet hos myndigheter.

Människor som är bosatta utanför tätorter verkar inte ha mycket att säga till om. Inte ens om man sedan generationer bakåt har bott där och ofta bedriver mindre lantbruk för sin försörjning. Får och kor/kvigor är ofta drabbade av vargens instinkt att döda ett stort antal djur. Något djur blir kanske mat åt vargen medan resten får stå ut med plågor innan döden inträffar.

Tre djurhållare har efter angrepp från vargar ansökt om tillstånd för skyddsjakt. Länsstyrelsen har sagt nej och hänvisar till gällande riktlinjer där tiden mellan angreppen är ett kriterium. Vilthandläggare Mia Kjällander på länsstyrelsen menar "att det nu är en ny verklighet att anpassa sig till och det är ju frivilligt var man vill bo". Ett svar som säkert får många att undra vem som ska anpassa sig till verkligheten – myndigheterna eller människorna. Byråkratens rekommendation är enkel att "kasta ur" sig men det är förmodligen inte så lätt för många småbrukare att flytta från både sin livsgärning och födkrok.

Artikelbild

| Får och kor/kvigor är ofta drabbade av vargens instinkt att döda ett stort antal djur. Något djur blir kanske mat åt vargen medan resten får stå ut med plågor innan döden inträffar, skriver Björn Törnblom.

Det är inte så underligt att en del drabbade tar bössan i egna händer när förståelsen är så låg från myndigheterna.