Regeringen, Centerpartiet och Liberalerna har nu lämnat sin första gemensamma budget och tyvärr lämnar den en hel del att önska.

Med Kristdemokraternas och Moderaternas budget fick Sverige en riktning. Vi påbörjade arbetet med att lösa några av de större samhällsproblemen: de olagligt långa vårdköerna, snabbt växande brottslighet, ett underdimensionerat försvar och en skriande äldreboendebrist. Till alla dessa områden sköt vi till miljardbelopp. Samtidigt kunde vi genomföra skattelättnader för alla pensionärer, för breda löntagargrupper och återinföra det gåvoskatteavdrag till ideell hjälpverksamhet som regeringen Löfven tagit bort.

Glädjande nog är det mesta av detta kvar i januaripartiernas budget, trots att statsministern i höstas raljerande sa att M/KD-budgeten var en ”servettskiss”. Men de budgetförändringar som januaripartierna ändå gör lämnar en besk eftersmak. Det blir tydligt att Sverige fått en överenskommelse – helt utan politisk riktning. Det verkar som att partierna suttit i ett fönsterlöst rum och tvingat på varandra favoritreformer ur sina respektive partipamfletter, utan att se verkligheten utanför och utan att ta fram en gemensam och sammanhängande plan för vad politiken ska uppnå.

Resultatet blir en spretig politik som inte tar tag i Sveriges problem. Istället höjer man skatterna, genomdriver ineffektiva bostads- och skattereformer, försämrar för barn i ekonomiskt utsatta familjer och skär i resurserna till äldreomsorgen

Nedskärningarna och försämringarna på äldreområdet är anmärkningsvärda. Samtidigt som regeringen återinför gratis entré till museer och sänker momsen för naturguider, drar de ner på resurserna för att öka det sociala innehållet inom äldreomsorgen och få fram fler trygghetsboenden. Det som sen blir kvar av den äldreboendemiljard som Kristdemokraterna prioriterade hårt i höstas – för att stimulera fram både fler trygghetsboenden och särskilda boenden – görs om till allmänna bidrag utan krav om fler äldreboendeplatser. Resurserna som skulle gå till att minska problemen med bristande personalkontinuitet inom äldreomsorgen dras också in, trots att äldre med hemtjänst får möta 15 olika personal i snitt under en 14-dagarsperiod och trots att personalen vittnar om en stressig och ohållbar vardag.

Det här är prioriteringar som bara blir till i en partikonstellation som drar åt olika håll och där ingen tydligt prioriterar för de äldre. Regeringen, Centerpartiet och Liberalerna måste nu sluta upp med pamflettpolitiken, ta ansvar och visa vilken riktning Sverige ska ledas i.

Jakob Forssmed (KD)

ekonomisk-politisk talesperson

Ella Bohlin (KD)

vårdutvecklingsregionråd med ansvar för äldrevård