Svar på "Korrekt och relevant fakta?" den 13/7.

En hel debattartikel ägnar Sophia Jarl åt att beskriva hur inkompetent personalen på utbildnings- samt personalkontoret är samt hur lättlurad jag som ordförande i utbildningsnämnden är.

Som ledare ska du naturligtvis vara lyhörd för konstruktiv kritik. Men Sophias kritik är som vanligt inte särskilt konstruktiv. Hennes artikel handlar, som så ofta annars, om andras fel utan egna förslag. Jag lägger mig inte i hur moderaterna och Sophia Jarl bedriver politik utan konstaterar bara att för mig är inte politik ett spel där den vinner som riktar mest kritik mot andra. Min politiska drivkraft är människors vardag - att utifrån mina värderingar lägga förslag för att försöka göra Norrköping lite bättre.

Sophia Jarl ger sken av att den styrande kvartetten, i maskopi med både utbildnings och personalkontor, medvetet uppger felaktiga siffror avseende lärarbehörighet för att vilseleda och slippa ta itu med svåra problem. Inget kan vara mer fel. Kvartetten blundar inte för problemen - vi har bara andra sätt att tackla dem än Sophia Jarl och moderaterna har.

Kvartetten tror inte att en enda elev klarar skolan bättre för att vi anklagar varandra för att ljuga. För att nå målet om att alla barn ska klara skolan behövs hårt arbete, att hålla i och hålla ut, tydliga politiska prioriteringar på skolan, att utvärdera och mod att göra politiska prioriteringar, att prova likväl som förkasta idéer.

Kvartettens målsättning är tydlig. Alla elever ska klara skolan så att de går ut i livet och blir självförsörjande och har en trygg resa på vägen. För att det ska lyckas behövs bland annat behöriga och kompetenta lärare. Kvartetten har satsat 15 miljoner på att höja lönerna för vissa grupper inom skolans område och 45 miljoner på att anställa fler. Vi tror på långsiktigt arbete och hoppas därför att de lyckade metoder som använts på bland annat Klingsborgsskolan kan användas på fler skolor. Vi kommer, trots det tuffa ekonomiska läget, att värna skolans grunduppdrag. Det innebär tuffa prioriteringar också för utbildningsnämnden. Det kräver tuffa beslut av politiker som tar ansvar- inte enbart klagar på andra.

Norrköping precis som övriga landet har stor lärarbrist. Därför behövs många vägrar till läraryrket. Yrket måste uppfattas som attraktivt av de ungdomar som ska välja utbildning men vi måste också hitta vägar för att utbilda de som redan arbetar i skolan men saknar behörighet. För att lyckas krävs samverkan mellan olika parter såsom exempelvis personalutskott, utbildningsnämnd, lärarfack och universitetet. Ett sådant arbete är delvis påbörjat.

Jag har initierat ett samtal mellan utbildningskontor och personalkontor för att det ska vara tydligt vilken fakta den statistik som redovisas innehåller. Statistiken måste vara tydlig i syfte att veta vilka personalgrupper som arbetar på olika skolor och vilka vi behöver rekrytera. Inte för att kasta skuld utan för att lyckas med målet att erbjuda den allra bästa utbildning för våra barn och unga.