Tiggeriet i Sverige har blivit allt mer utbrett och är numera en växande utmaning i spåren av ett öppet Europa. Det är givetvis en beklaglig och inte önskvärd utveckling. Ett antal kommuner i Sverige har tagit fram olika lokala initiativ för att hantera situationen. I Norrköping har Lars Stjernkvist (S) uttalat att han tillsammans med C, L och KD avser att införa Eskilstunamodellen där tiggare söker tillstånd för att bedriva sin tiggeriverksamhet. Förslaget väcker onekligen en rad frågor. Låt oss problematisera varför det vore olyckligt om Sveriges kommuner legitimerar den nya tidens tiggeri genom en tillståndsprocess.

Det finns en rad olika verksamheter som är belagda med krav på tillstånd. Det är verksamheter som vi i grunden anser vara nödvändiga för samhällets funktion och del av människors vardag. Tillstånd att bedriva en fristående förskola, rättigheter att servera alkohol på restaurang och tillstånd att demonstrera är exempel på sådana. Vi anser att tiggeriverksamhet inte går att jämföra med sådana verksamheter eller rättigheter. Det finns inga situationer där vi ser att tiggeri ska godkännas av samhället genom en tillståndsprocess. Polisen ska inte heller behöva lägga tid på att administrera tillstånd för tiggeri.

Det finns ingen kommun som tillämpar tiggeri som del av sitt försörjningssystem idag och tiggeri kan inte heller ligga till grund för uppehållstillstånd.

När det kommer ett lokalt förslag som på något sätt äntligen angriper problemen så kan det tyckas kontraproduktivt att ifrågasätta förslaget. Men det finns flera problem med lokala regleringar av det här slaget. Åtta av elva tiggare i Eskilstuna som sökt tillstånd har av kommunen och polisen fått tillstånd att bedriva sin tiggeriverksamhet. Därmed kvarstår problemen och är nu till och med sanktionerade av Polismyndighet och kommun genom tillstånd. Vill vi verkligen medverka till en situation där det faktiskt skulle kunna vara mer tiggare i kommunen än vad som är realitet idag?

Vår uppfattning är att kommunen inte bör organisera tiggeriverksamhet. Istället ska alla Sveriges kommuner utöva påtryckningar på Stefan Löfven och regeringen att hantera frågan nationellt.

Vi moderater kommer att fortsätta att driva ett nationellt förbud mot tiggeri. Dels för att tiggeri, i många fall, också medför att människor utnyttjas men också för att en nationell lösning skulle omfatta alla som tigger och gälla på alla platser. Då riskerar ingen kommun att tiggeriet flyttar från en kommun till en annan.

Att förbjuda tiggeriet, istället för att ge tillstånd till tiggeri, är ett sätt att markera att samhället inte godtar tiggeri som försörjning i Sverige. Att tigga är varken en väg ur fattigdom eller utanförskap.

Johan Forssell (M)

rättspolitisk talesperson

Sophia Jarl (M)

gruppledare Norrköping

Fredrik Björkman (M)

vice gruppledare Norrköping