“Idag om ett år har jag sagt upp mig och lever på min konst.” Med de orden vandrar Suzanne Sjödin ut ifrån SVT-studion där hon precis berättat om sin dröm och sitt mål i programmet “Idag om ett år”. Hur det gått får vi se i programmet, men för oss berättar hon om att våga förverkliga sina drömmar, sin egen stil och hur man "blir konstnär".

Vi möts i hennes galleri “My Art Factory” på Trozelligatan 30 i Norrköping, där Suzanne Sjödin ställer ut och säljer sina alster. Men så såg det inte ut för bara ett år sedan.

– Då kunde jag i princip inte måla, titta nu bara ett år senare, säger hon och visar med en svepande gest över galleriet där en mängd olika motiv och konstformer trängs.

Artikelbild

| "Konstnär är bara ett epitet, alla kan måla och alla är vi konstnärliga", säger Suzanne Sjödin.

– Jag har alltid tecknat och målat men inte så mycket som jag velat. Men jag tror på att låta sina drömmar, sin inre kärna, komma fram. Att våga satsa på sig själv gör något för självkänslan.

Hon har gått några korta kurser i måleri, men det mesta har hon lärt sig själv.

– I början blev jag frustrerad och kastade allt! Det är så när man börjar, man har en bild av hur det ska bli, vill att det ska bli bra och att andra ska tycka om det. Prestationsångesten hindrar många. Det är först när man struntar i hur det ser ut som man blir konstnärlig.

Men att hitta sin egen stil är en lång process och det finns egentligen inga genvägar.

– Det handlar om att måla från sitt inre och då måste man leta inom sig själv. Den som är ärlig i sin konst och är sig själv är den som blir bra.

Samtidigt gäller det att utveckla sina tekniska färdigheter och det gör man genom att måla ofta, helst varje dag.

– Låt dig inspireras av andra och experimentera, säger Suzanne Sjödin och ger samtidigt det råd hon brukar ge till sina elever:

– Det handlar inte om att lyckas eller misslyckas, utan att tänka: vad har jag lärt mig? Vad i det här är jag nöjd med? Vad vill jag jobba vidare med?

Att hon ställde upp i teve med sin historia är lite av en slump. Hon råkade se en trailer för programmet precis då hon skaffat sin första lokal i Knäppingsborg och anmälde sig.

– Jag tänkte inte så mycket, det bara passade bra just då!

Och oavsett hur det går med konstnärskarriären är hon glad att hon tog steget:

– Det var helt rätt att jag lyssnade på mitt inre. Man klarar mer än man tror!