– Polisen ger mig ingen hjälp. Jag kan inte mycket svenska, men jag får ingen hjälp. Jag vill bara bli fri från det här, säger Hamza, som egentligen heter någonting annat.

Vi träffar honom i köket hemma hos en vän, då Hamza saknar en egen bostad. Framför sig på matbordet har han lagt fram en mängd papper: Kravbrev, kopior på polisanmälningar, kreditupplysningar och följesedlar på olika varor. Det rör sig bland annat om guld, smycken och en smyckeförsäkring.

De här sakerna köpte hans exfru Maria i hans namn, menar Hamza, som alltså ska ha blivit utsatt för ett bedrägeri. Om det är sant eller inte kan vi inte kontrollera, och det är viktigt att påpeka att hon inte är dömd för något brott. Hon är inte ens åtalad eller misstänkt – för trots att det gått över tre år sedan Hamza gjorde den första polisanmälan, har polisen ännu inte börjat titta på fallet.

Det var i början av 2012 som Hamza och Maria träffades, när Hamza var ny i Sverige. Han hade då sökt asyl med falska identitetshandlingar, men efter giftermålet med Maria kunde han istället istället söka uppehållstillstånd genom anknytning, vanligen kallat anhöriginvandring.

Vid tiden kunde han mycket lite svenska, säger Hamza, så Maria hjälpte honom med de här ansökningarna. Efter att de varit gifta i två år kunde hade han möjlighet söka permanent uppehållstillstånd – men det var då som problemen började, säger Hamza.

I september 2014 åkte hustrun på semester till utlandet, där hon hade släktingar. När hon kom tillbaka hade hon en annan man med sig, berättar Hamza.

– Jag trodde han var från familjen, en släkting. Men hon säger, "nu det är dags att du packar dina grejer, hej då!" Jag trodde att hon skojade, men det var på riktigt.

Hamza blev utslängd på gatan, men Maria erbjöd sig trots det att hjälpa honom med den sista ansökan till Migrationsverket. För det behövde hon dock hans pass, id-kort och bankdosa.

När hon bad om att få de här sakerna, kände du att du kunde lita på henne?

– Ja. Jag trodde att hon bara ska fixa med ansökan, säger Hamza.

Men någon ansökan gör hon inte, visar det sig. Istället tar hon ut krediter i Hamzas namn, och handlar varor för stora summor, enligt de dokument som Hamza visar upp. Exakt hur stora belopp det rör sig om vet inte Hamza på rak arm, men klart är att det rör sig om tiotusentals kronor.

Eftersom fakturorna kom till hustruns bostad, där Hamza var skriven, dröjde det innan han upptäckte det hela. Då hade fordringarna redan hamnat på inkassobolag. Den första polisanmälan gjorde Hamza den 24 februari 2015, men tre år senare har någon utredning ännu inte påbörjats, bekräftar polisen.

Under den tiden har Hamza jagats av inkassbolag och av Kronofogden, som nyligen konfiskerade drygt 8 000 kronor direkt från hans konto. De många betalningsanmärkningarna har också gjort det omöjligt för honom att få en lägenhet, och till och med svårt att bo kvar som inneboende, säger Hamza, när hyresvärdarna ser alla kravbrev dimpa ner.

Framförallt har han mått psykiskt väldigt dåligt.

– Det är bara polisen som kan hjälpa mig. De vet att det här är svårt för mig, jag kan inte mycket svenska. Jag har gått dit flera gånger, men jag har inte fått hjälp.

Fotnot: Hamza och Maria heter egentligen något annat.