Budgeten i förskolan baseras på antalet barn som är inskrivna. Ett barn är alltid ett barn, oavsett behov. Det sker därmed en avhumanisering som inte tar hänsyn till den komplexa verklighet som barn, vårdnadshavare och pedagoger befinner sig i.
Vi leker med tanken att en budget läggs utifrån 18 barn och tre pedagoger. Då är tanken att pedagogerna kommer till sin arbetsplats varje dag. Men vi vet samtidigt att det kommer bli bortfall på grund av sjukdom, vabb eller i värsta fall, längre sjukskrivningar.
Många barn har stora behov och i vissa fall diagnoser och funktionsvariationer. Detta syns inte i dessa siffror. Fortfarande 18 barn. Oftast är det minst två barn som har svårigheter med sitt språk, antingen genom en språkstörning eller på grund av annat modersmål. Fortfarande 18 barn.
Att få ett syskon kan skapa oro och tillfälligt öka barnets behov eller till exempel föräldrar som skiljer sig. Fortfarande 18 barn. Ett barn som mår bra kan plötsligt behöva ökat stöd. Nu är det kanske tio barn som har olika större behov och budgeten är ju redan bestämd. Vilka åtgärder sätts in då? I regel nästan inga alls.