I förra veckan ägde ett mord rum i Navestadsområdet, där jag har arbetat med integration under flera år. I december förra året inträffade ett mord i Marielundsområdet, och platsen för brottet ligger 100 meter från där jag varje måndag arbetar som volontär på språkcaféet i Marielund.
I somras åkte jag spårvagn 2 från Södertull till Rådhuset i Norrköping och jag hörde två unga män bakom mig prata högt och utan rädsla om detaljerna kring de ekonomiska belöningarna som lockar dem som begår vissa brott.
Dessa belopp är tillräckligt frestande för att locka flera tonåringar att bli involverade i brottslighet. Av deras samtal framgick det att en av dem försökte locka den andre att engagera sig i brottsvärlden. Hur har Sverige hamnat i denna situation där vi vaknar upp till ljudet av explosioner och nyheter om mord, medan tonåringar öppet diskuterar brott i kollektivtrafiken som om de vore fotbollsmatcher?
Att bekämpa brottslighet och segregation kräver att politikerna sätter prestige åt sidan. Den politiska retoriken från vänstern, som fokuserar på sociala faktorer, kommer inte att lösa problemet. Likaså kommer inte högerns hårda hand att lösa problemet, så länge som lösningarna inte involverar invånarna i de utsatta områdena som nyckelaktörer i brottsbekämpningen och integrationen.
Denna situation är inte resultatet av en dag, utan snarare en ackumulation över flera år. Orsaken är att vissa frågor kring invandring och integration har skjutits upp. Ett talesätt säger: "Om du vill bli av med myggen, måste du dränera träsket!" På samma sätt måste vi torka ut källorna till brottslighet genom att eliminera de omständigheter som genererar den. Att bara fängsla eller straffa brottslingar kommer inte att eliminera brottsligheten så länge de underliggande faktorerna fortsätter att existera. Nya brottslingar kommer att ersätta dem som tas ur kretsen, så länge de grundläggande orsakerna till brottslighet kvarstår.
Den största källan till brottslighet är isoleringen i vissa områden och bristen på integration och anpassning bland många människor med utländsk bakgrund. Detta beror på vår oförmåga att effektivt hantera integrationsproblemet.
Dagens situation kräver en realistisk analys av den demografiska strukturen i vissa områden, för att identifiera inflytelserika personer i samhället och involvera dem i alla projekt för att bekämpa isolering och brottslighet.
Vi måste bygga en svensk modell baserad på vår egen verklighet, istället för att importera främmande integrationsprojekt som kanske har varit framgångsrika i andra länder. För att lyckas här måste dessa projekt vara anpassade till den svenska verkligheten.
Vi måste hjälpa unga människor i riskområden att fylla sin fritid med meningsfulla aktiviteter, så att de inte väljer brottsligheten som ett alternativ till fritidsaktiviteter. Vi måste investera i den kompetens och expertis som redan finns i riskområdena och se invånarna som en del av lösningen, inte som en del av problemet.