Det är där i Norrköping författaren Stina Nilsson Bassell bor med sambon Holger Thell och katten Majsan. 23-åriga dottern Fedra har flyttat hemifrån. Och det är där hon skriver. Efter två hjärnblödningar som ung vill kroppen inte alltid vara med henne men det hindrar inte Stinas kreativitet. Senaste boken är just slutredigerad men hon har redan i planer på en ny roman.

– Det är skrivandet som gäller, och sedan fortsätta skriva på nästa. För att sedan fortsätta på nästa, om min kropp säger okej …

Vi sitter i det mysiga köket i ett av de karakteristiska husen i stadsdelen som byggdes i bostadsbristens Norrköping för hundra år sedan. Samtalet flödar mellan barndomsminnen, släktens historia, mormodern i Sanden, tiden som jazzsångerska, först mötet med Holger och sagorna hon berättade för Fedra.

Artikelbild

| Ett stipendium Stina Nilsson Bassell är extra glad över.

– Hon ville hellre att jag skulle hitta på egna berättelser än läsa för henne. ”Berätta om en häxa, ett troll och ett spöke”, kunde hon säga. När jag väl kommit igång med en historia älskar jag det. Jag har alltid gillat att brodera ut mina historier. Då blommar jag.

Men vi börjar väl i Västervik där hon är föddes för 55 år sedan som yngst av fyra syskon. När hon var 12–13 år flyttade familjen till Linköping.

– Min mamma var ensamstående med oss. Hon har betytt mycket för mig och är den som lärt mig att hata orättvisor.

Skolan var hon inte särskilt förtjust i.

Artikelbild

| Stina Nilsson Bassell har alltid varit en kreativ person.

– Jag var en trotsig individ och lite besvärlig och har alltid hatat när någon säger att si och så får man inte göra, eller det där går inte.

En lärare i svenska upptäckte i alla fall hennes skrivlust och uppmuntrade henne. Men att hon skulle bli journalist (som hon senare utbildade sig till) eller författare var inte självklart.

Artikelbild

I höst kommer Stina ut med två nya böcker, totalt har hon skrivit tio.

– Jag har aldrig haft författardrömmar även om jag alltid skrivit dikter. En del blev senare låtar.

Trött på skolan som hon var valde hon social-estetisk linje på gymnasiet: det var en kreativ miljö med mycket frihet.

Artikelbild

| Stina Nilsson Bassell har alltid varit en kreativ person.

– Där kände jag mig hemma.

Kreativiteten har flödat på olika sätt. På 80-talet utbildade hon sig inom textil och vävde mycket. Hon var sångerska i ett band och skrev låtar och några år senare utbildade hon sig till journalist och praktiserade bland annat på NT. Hon har arbetat både som skrivande och på radion.

Artikelbild

– Jag älskade miljön på radion. Att intervjua människor och få lägga miljöljud och göra collage med musik var så häftigt.

Efter tio års frilansande satte kroppen stopp. Men berättelserna fanns ju där. Som 20-åring hade hon börjat bli nyfiken på släktens historia. Någon hade släktforskat och hittat släktingar ända tillbaka till 1600-talet. Där fanns bland annat en Per Hansson Bassell, som deltog i 30-åriga kriget och vars efternamn hon nu lagt till sitt eget. Men egentligen hade nog historieintresset börjat gro redan tidigare.

Artikelbild

– När jag var liten var vi alltid i Sanden hos mormor på somrarna. Hon och morfar hade tagit över lanthandeln som startades 1884 i ett gammalt torp – där fanns också så mycket historia. Och när jag själv fick barn blev släktens historia ännu mer intressant.

I Stinas historier har kvinnorna huvudrollen. Av det hon säger kan man ana att både moderns slit som ensamstående med de fyra barnen och mormoderns entreprenörs­anda har haft stor betydelse. Och ofta handlar böckerna om kvinnor som flyr.

– Jag avskyr alla slags orättvisor, oavsett om det handlar om mobbning, sexuella trakasserier eller mellan kulturer.

Och ofta finns en liten del av henne själv eller människor i hennes närhet med, men sedan för fantasin henne vidare.

– Jag har inga problem med inspiration, inte än. Det är så mycket som triggar igång mitt huvud.

En bit kvinnohistoria blir det också i hennes och Holgers trädgård på lördag när det åter är dags för kulturvandring i Röda stan.

– Starka kvinnor är temat i vår trädgård i år. Vi vill hylla de kvinnor som gjort så mycket för att vi kvinnor har det så bra som vi har det i dag, säger Stina Nilsson Bassell.

I samband med kulturvandringen, som är den sjunde i ordningen, firas stads­delens hundraårsjubileum. I år är det 24 programpunkter i 22 trädgårdar, vilket är rekord.