Här i Sverige är det uppenbart att politiken måste påminnas om vad som krävs för att det svenska näringslivet ska kunna ställa om. För näringslivet vill, men politik och byråkrati bromsar.
I Sverige och EU har vi i decennier varit överens om att utsläppen ska fasas ut. Handeln med utsläppsrätter har varit det främsta styrmedlet för att uppnå klimatneutralitet inom EU sedan den infördes 2005. Det är anmärkningsvärt att vi nästan 20 år senare fortfarande behöver påminna politiken om behovet av helt centrala åtgärder för att näringslivet ska kunna genomföra den gröna omställningen.
Istället för att ta symboliska konflikter om procentsatser och årtal borde politiken fokusera på vad som krävs för att Sverige – och inte minst näringslivet – ska kunna ställa om så snabbt som möjligt. Företagen vill, men Sverige kommer inte att klara omställningen om inte politiken är med och möjliggör den.
En av de stora utmaningarna där politiken måste ta ett större ansvar är fördubblingen av elbehovet inom en 20-årig tidshorisont. En förutsättning för att näringslivet ska kunna ersätta fossil energi med koldioxidfria alternativ är en kraftig utbyggnad av elsystemet, med bibehållen kostnadseffektivitet och systemstabilitet. Om vi ska lyckas måste politiken lägga i en högre växel och möjliggöra en utbyggnad av alla fossilfria energislag som bidrar till ett kostnadseffektivt energisystem. Framtidens elsystem måste även premiera de nyttor systemfunktionen kräver.
Det kommer också att kräva snabbare tillståndsprocesser. Vi kan inte fortsätta ha en ordning där så gott som alla stora miljöinvesteringar i åratal bromsas upp av byråkratiska tillståndsprocesser och det tar decennier att skala upp elsystemet. Men det är inte bara viktigt för att snabba på utbyggnaden av elproduktion och elnät utan också för att näringslivet ska kunna investera i mer klimateffektiva produktionsanläggningar.
Att fortsätta som tidigare och i praktiken strunta i den omställning som sker riskerar att leda till en systematisk avveckling av en stor del av svensk industri. Förutom förlorade jobb skulle det i värsta fall leda till ökade utsläpp när produktion flyttar till andra länder. Det enda alternativet är därför att växla upp – politik och myndigheter behöver bli lika omställningsinriktade som näringslivet.
Med en politik som skapar förutsättningar för omställning kan vi dessutom påverka mer än bara de få promille av världens utsläpp som Sverige står för. Svensk export bidrar redan idag till den globala klimatnyttan. När svenska företag exporterar klimateffektiva produkter exporterar de även en utsläppsminskning. En studie som Material Economics tagit fram på uppdrag av Svenskt Näringsliv visar att svensk export tränger undan utsläpp i andra länder motsvarande 26 miljoner ton Co2 per år. Det är hälften av Sveriges inhemska utsläpp. Studien visar också att Sverige kan göra ännu mer nytta globalt. Med en klimatpolitik som tar hänsyn till exporten kan Sveriges globala klimatnytta fördubblas till 2040.
Frågan om omställningens vara eller inte vara besvarades redan för två decennier sedan. Sverige har sedan dess förbundit sig till den genom en rad internationella avtal. Företagens investeringsplaner ligger fast och engagemanget för klimatomställningen är stort i näringslivet. Politiken pratar gärna om omställningen, men det händer för lite för att skapa de förutsättningar som krävs för att Sverige ska kunna ställa om. Svenska företag har drivit klimatomställningen framåt under lång tid. Det är hög tid för politiken att på allvar komma upp på banan.